Waxwing Literary Journal: American writers & international voices.

Vierge moderne

Edith Södergran

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.

Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,

jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol …

Jag är ett nät för alla glupska fiskar,

jag är en skål för alla kvinnors ära,

jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,

jag är ett språng i friheten och självet …

Jag är blodets viskning i mannens öra,

jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,

jag är en ingångsskylt till nya paradis.

Jag är en flamma, sökande och käck,

jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,

jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor …

translated by CD Eskilson

I am not a woman. I am neutrois.

I am a child, a tomboy, a bold decision,

I am a laughing streak of scarlet sun;

I am a net for all voracious fish,

I am a toast to women’s glory,

I am a step towards luck and towards ruin,

I am a leap to freedom and to myself;

I am the blood’s whisper in a man’s ear,

I am the soul’s ague, flesh’s longing and refusal,

I am a signpost pointing to a new paradise.

I am a flame, gallant and searching,

I am a pool, deep yet daring only up to someone’s knees,

I am fire and water in a free and honest union —